Vilken ras ser du oftast? Är det Labrador, Golden Retriever eller Chihuahua?
Vilken ras är mest populär i Sverige?
Svaret hittar du nedan…
Vi har listat de mest populära raserna av de hundarna som anskaffades i Sverige under 2018.
Funderar du på att skaffa hund och vet inte vilken ras du ska skaffa? Valet kan vara svårt men det är viktigt att tänka på att oavsett hur populära de olika raserna är så har alla raser sin egen typ av egenskaper och karaktärsdrag. Därav är det viktigt att hitta en ras som passar din personlighet.
Vi har samanställt data av nyregistreringar av hundar från SKK (Svenska Kennelklubben) från år 2014 och framåt samt data från Jordbruksverket för samma period. Listan på källor hittar du längst ner på sidan.
Klicka på hundrasen för att lära dig allt om rasen, dess utseende, beteende och vanliga sjukdomar.
Plats | Hundras | 2018 | 2017 | 2016 | 2015 | 2014 |
20 | CAVALIER KING CHARLES SPANIEL | 622 | 663 | 994 | 890 | 888 |
19 | LAGOTTO ROMAGNOLO | 637 | 565 | 600 | 616 | 543 |
18 | FINSK LAPPHUND | 642 | 757 | 640 | 600 | |
17 | FLATCOATED RETRIEVER | 668 | 705 | 784 | 791 | 654 |
16 | ROTTWEILER | 685 | 629 | 654 | 668 | 626 |
15 | TAX, STRÄVHÅRIG NORMALSTOR | 690 | 619 | 564 | 583 | |
14 | DREVER | 710 | 823 | 669 | 698 | 530 |
13 | JACK RUSSELL TERRIER | 712 | 590 | 582 | 699 | 664 |
12 | BORDER COLLIE | 727 | 740 | 838 | 578 | |
11 | FRANSK BULLDOGG | 809 | 827 | 816 | 778 | 779 |
10 | BICHON HAVANAIS | 831 | 904 | 700 | 753 | 679 |
9 | DANSK-SVENSK GÅRDSHUND | 859 | 728 | 794 | 618 | 631 |
8 | STAFFORDSHIRE BULLTERRIER | 933 | 862 | 815 | 836 | 831 |
7 | CHIHUAHUA, LÅNGHÅRIG | 956 | 858 | 1139 | 1152 | 1459 |
6 | SHETLAND SHEEPDOG | 963 | 945 | 1007 | 975 | 1013 |
5 | COCKER SPANIEL | 982 | 906 | 956 | 970 | 957 |
4 | JÄMTHUND | 1576 | 1793 | 1713 | 1851 | 2135 |
3 | GOLDEN RETRIEVER | 1882 | 1996 | 1899 | 1963 | 1897 |
2 | TYSK SCHÄFERHUND | 1885 | 2378 | 1694 | 1639 | 1688 |
1 | LABRADOR RETRIEVER | 2667 | 2654 | 2520 | 2489 | 2232 |
…och dessa har trillat ur topp 20 listan.
Antal 2018: 622 (-6,2% mot 2017)
Antal 2017: 663 (-33,3% mot 2016)
Antal 2016: 994 (+11,7% mot 2015)
Antal 2015: 890 (+0,2% mot 2014)
Antal 2014: 888
Hitta bästa försäkringen till Cavalier King Charles Spaniel
Spanielhundar har funnits i Europa i mer än tusen år.
Deras vackra anlete och stora personlighet gjorde dem för många hundra år sedan till populära sällskapshundar.
Under 1800-talet började engelsmännen para King Charles Spanieln med engelska mopsar eller boxers vilket ledde till cavalierns korta nos och något tillplattade skallben.
1945 erkändes Cavalier King Charles Spaniel som en egen ras av engelska The Kennel Club.
Det bör dock tilläggas att många kennlar runt om i världen fortfarande betraktar Cavalier King Charles Spaniel som en enbart en ”Toy Dog” och i USA erkändes inte rasen förrän 1995.
Ursprungligen härstammar Cavalier från dvärgspanieln som var en populär knähund hos överklassen i 1600- och 1700-talens England.
Rasen har fått sitt namn efter den engelska kungen Karl II som enligt historien försummade sitt ämbete för att leka med sina älskade dvärgspanielar som ständigt följde honom i släptåg.
Historiskt har rasen i viss utsträckning använts inom jakt och dessa instinkter kan lätt aktiveras och tränas, jaktlekar utanför civilisationens ägor lägger lätt grunden för ett enkelt och mentalt utmanande sätt att motionera din hund.
Om du sedan vägen hem låter din spaniel bära något i munnen upplever den verkligen att den jagat och den har fått den mentala stimulans den behöver.
Rasen ska vara välbalanserad och väga mellan 5-8 kg, mankhöjd är vanligtvis 30-35 cm, det vill säga relativt liten för en spaniel.
Färgen på pälsen varierar. ”Black and tan” innebär svart med rödbruna inslag (ofta är det ögonbrynen, kinderna, benen och under svansen som är markerade), ”blenheim” (varma kastanjefärgade tecken i väl uppbrutna fält på pärlvit botten, ”tricolour” (svart och vitt jämnt fördelat och med uppbrutna, rödbruna tecken, ofta med markeringar på kinder, insidan av öron, ögonbryn, innanför ben och undersidan av svansen) och ”Ruby” (varmt kastanjefärgad, eventuellt med vita inslag).
Cavaliers svans ska inte vara kuperad med lång päls.
Som sällskapshund är Cavalier verkligen en mönsterhund. Den är orädd och käck, vänlig, ska aldrig vara nervös eller aggressiv. Den anses därför vara en utomordentlig förstagångshund.
De är sociala med andra djur och människor de stöter på.
Behovet av social interaktion är närmast omättligt och det är därför inte rekommenderat att lämna en Cavalier ensam under några längre stunder.
Som fallet är med de flesta sällskapshundar så gillar Cavalier mest av allt att gosa med sina ägare.
Fysisk närhet och lek i hemmet är det de behöver mest av allt. Men de gillar lika mycket att ta sig an det mesta dess familj tar sig an.
Långa skogspromenader eller andra utomhusaktiviteter, men gillar precis lika mycket att vara en naturlig del av hemmets trygga ro och familjens sällskap.
Rasens vanligaste hälsoproblem är blåsljud på hjärtat och för detta finns idag ett hälsoprogram.
Samtliga cavalier som går i avel ska ha ett giltigt hjärtintyg utan anmärkning.
En annan vanlig åkomma är Syringmyelia, cyst- eller kanalbildning i ryggmärgen vari ryggmärgsvätska rinner in.
Syringomyelia drabbar främst mindre hundraser och kan orsaka bland annat grav smärta och muskelsvaghet i benen.
Pälsen på en Cavalier ska aldrig trimmas men bör hållas efter på tassarna för att förebygga att det bildas filtmattor under tassarna eller mellan tårna.
Borsta pälsen regelbundet och var extra uppmärksam på området bakom öronen. Där är pälsen riklig och mjuk och där bildas det lätt tovor.
Antal 2018: 637 (+12,7% mot 2017)
Antal 2017: 565 (-5,8% mot 2016)
Antal 2016: 600 (-2,6% mot 2015)
Antal 2015: 616 (+13,4% mot 2014)
Antal 2014: 543
Hundförsäkring till Lagotto Romagnolo
Romagna är en provins i norra Italien, alldeles där stöveln hakar fast i det europeiska fastlandet, Bologna och Modena är stora centrala orter.
Härifrån kommer ”vattenhund från Romagna” vilket är betydelsen av Lagotto Romagnolo.
”Lagotto” som den ofta kallas i folkmun, är en lantras som historiskt främst använts vid andjakt i provinsens våtmarker.
När man under 1800-talet dikade upp våtmarkerna försvann andjakten och Lagotto har därefter omskolats för att leta tryffel istället för att apportera fågel.
Mellan första och andra världskriget användes nästan enbart Lagotto för tryffelplockning i Europa och i Frankrike och Italien har Lagottos rasklubbar särskilda tryffelsöksprov.
Vår historia berättar om Lagotto Romagnolo redan på 1600-talet, litterära referenser finns så långt tillbaka som 1400-talet, Lagotto är alltså en uråldrig hundras.
Först 1991 erkändes rasen av italienska Kennelklubben, den första rasklubben etablerades tre år tidigare, 1988.
1995 erkändes rasen av FCI (interntionella Kennelfederationen) och samma år kom de första exemplaren till Sverige.
Året efter kom den första valpkullen.
Överlag är Lagotto en välmående, funktionsduglig och hälsosam ras. Eftersom den är en lantras kan dess utseende och karaktär skifta en del.
Kroppsbyggnaden är snudd på kvadratisk, muskulös och med kompakt, krullig päls över hela kroppen.
Pälsen kan vara kortare över huvudet, öronen, mustascherna och skägget. Heltäckande smutsvit, brun, brunskimmel eller mörk gul (guld) päls med vita eller orange inslag är de färgkombinationer som förekommer.
Brun mask över ansiktet är enligt rasstandarden tillåtet.
Som regel har de hängande öron och stora runda ögon som skiftar från guld till mörkbrunt.
Den krulliga pälsen skyddar hunden mot snåriga växter och smuts i vildmarken och den tjockare underullen är vattenavstötande och varm.
Hanar blir 43-48 cm över manken och väger 13-16 kg, tikar 41-46 cm respektive 11-14 kg.
Lagotto är en mycket lättlärd familjehund som, om den socialiseras rätt under ungdomstiden, kommer bra överens med såväl barn som andra hundar och husdjur.
En mycket positiv, energisk och glad hund som älskar motion.
Men lika viktigt som det är att hålla hundens fysik i trim är det viktigt att utmana hundens intelligens.
Spåra, leka kurragömma i skogen och svamp- eller tryffelsök är utmärkta utmaningar.
Lagotto är också kända för att vara förtjusta i att gräva och många Lagotto har genom åren fått sandlådor av sina ägare, en perfekt lekplats, både för kropp och knopp!
Med nya bekantskaper kan Lagotto vara reserverade men de är alltid otroligt hängivna följeslagare till sin familj och kan ibland drabbas av separationsångest när familjen inte är i närheten.
Rekommendationer för avel finns hos Svenska Kennelklubben för att minimera risken för höftledsdysplasi och ögonsjukdomar.
Vissa individer får problem med öronen men detta förebyggs enkelt genom att hålla örongången fri från hår och smuts.
Vid ca 4 månaders ålder kan valpens päls behövas klippas ner.
Detta för att den yttre smutsavstötande pälsen ska växa fram.
En vuxen individs päls är högst ändamålsenlig om den klipps rätt, pälsen ska aldrig vara utkammad eller friserad.
Kring ögonen bör pälsen också hållas i trim för att undvika att den växer sig så lång att hunden inte kan se.
Lagotto fäller nästan aldrig päls och anses därför vara en suverän hund för familjer med allergibesvär.
I allergikertäta Sverige kan detta vara en förklaring till Lagotto Romagnolos popularitet, i kombination med dess kelvänliga päls och charmiga karaktär så klart.
Antal 2018: 642 (-15,2% mot 2017)
Antal 2017: 757 (+18,3% mot 2016)
Antal 2016: 640 (+6,7% mot 2015)
Antal 2015: 600
Antal 2018: 668 (-5,2% mot 2017)
Antal 2017: 705 (-10,1% mot 2016)
Antal 2016: 784 (-1% mot 2015)
Antal 2015: 791 (+20,9% mot 2014)
Antal 2014: 654
Hitta bästa försäkringen till Flatcoated Retriever
1963 kom denna Brittiska jakthund till Sverige, ganska mycket i samma tid som släktingen Golden Retriever.
Flatcoated Retriever avlades fram i slutet av 1800-talet för att effektivisera apportarbetet under bland annat den vi tiden mycket populära klapp-jakten.
Det krävdes att ha en orädd hund som stod ut med konstant skottlossning, som var snabb nog att jaga ikapp skadeskjutet vilt och som var uthållig nog att följa med jaktlaget under en hel dag i fält.
Som alla Retrievers härstammar Flatcoated från den kanadensiska vattenhunden St. John’s Dog som är en mindre variant av Newfoundlandshunden.
Från avarten Wavy Coated Retriever avlade man senare fram Flatcoated Retriever, bland annat genom att para den med setter, collie och fårhund.
Blandningen med collie var det som åstadkom transformationen i pälsen från Wavy Coated till Flatcoated.
Flatcoated Retriever är alltså i grund och botten en vattenhund, den har svart eller brun päls och vattenavvisande underull.
Den är välbyggd med axelhöjd på 58-61 cm för hanhundar och 56-59 cm för tikar.
Pälsen behöver schamponeras och borstas regelbundet för att inte bli tovig.
Tänder och öron bör också kontrolleras regelbundet och hunden klor ska klippas en gång per vecka.
Tassarna har grodskinn mellan tårna vilket gör den till en utmärkt simmare.
Nosen är lång med ett utmärkt luktsinne vilket har lett till att flatcoated retriever ofta används som bland annat narkotikahund.
En jakthund är tränad att arbeta under alla sorters omständigheter. I dåligt väder, svårforcerad mark, vass, gyttja, snö och så klart också i vatten.
En retriever älskar att bada och måste få simma med jämna mellanrum för att må bra.
Den behöver också psykisk och mental stimulans för att må bra. Att enbart gå promenader i koppel räcker inte, din hund behöver utmana sitt jaktsinne för att inte bli understimulerad.
En understimulerad hund hittar ofta på egna upptåg och hyss för att skapa uppmärksamhet och för att göra av med överflödig energi.
Gemensamt för retrievrar är deras otvivelaktigt optimistiska lynne, de hälsar gladeligen alla gäster välkomna i hemmet med viftande svans.
Detta gör så klart att de inte är något vidare som vakthund.
En flatcoated retriever finner stor glädje i att samarbeta med sina familjemedlemmar och vill vara inkluderad i familjen.
Den är suveränt sällskap för barnen som i hunden finner en outtröttlig lekkamrat.
Men så klart har ingen hund ett medfött sinne för barn, relationen mellan hund och barn är det upp till föräldrarna att etablera.
Flatcoated retrievers har en historia av höftledsdysplasi och armbågsdysplasi.
Omkring 5-10% av Sveriges flatcoated retrievers har en HD-diagnos och, ED-diagnos är för tillfället inte lika vanligt.
Gråstarr och progressiv retinal atrofil (PRA) är vanliga ögonåkommor bland retrievrar.
Andra vanligt återkommande sjukdomar är epilepsi och diabetes.
Antal 2018: 685 (+8,9% mot 2017)
Antal 2017: 629 (-3,8% mot 2016)
Antal 2016: 654 (-2,1% mot 2015)
Antal 2015: 668 (+6,7% mot 2014)
Antal 2014: 626
Bästa försäkringen till Rottweiler
En av de äldsta hundraser människan känner till.
Sina rötter har Rottweiler i de vakthundar som romarna hade med sig över alperna redan på 400-talet.
Romarnas hundar var av molossertyp, dvs mastiffer, och när Rom föll lämnades många hundar kvar på norra sidan bergen.
I området kring staden Rottweil i södra Tyskland har den sedan levt kvar i hundratals år.
Här fanns under lång tid stora boskapsmarknader och hundarna arbetade med att driva in boskap till marknaden och till slakt.
Samtidigt skyddade de bönderna mot rövare.
Namnet på hunden var från början Rottweiler Metzgerhund som betyder ”slaktarhund från Rottweil”.
Under slutet av 1800-talet, efter det att boskapshandeln istället sköttes med tåg, höll Rottweiler nästan på att dö ut eftersom den inte längre hade något syfte, 1905 ska det bara ha funnits en individ kvar i Rottweil.
1901 började man arbetet med att rädda rasen och 1907 bildades den första rasklubben.
Snabbt därpå bildades ytterligare två rasklubbar och 1924 gick de tre ihop för att etablera en gemensam rastyp.
1910 beslutades att Rottweilern som fjärde ras skulle bli en del av det tyska polisväsendet.
De tre andra raserna är schäfern, dobermann och airedaleterrier.
UtseendeRottweiler är en medelstor och riktigt kraftigt byggd hund med breda käkar och djup bröstkorg som ger dem god lungkapacitet.
Ryggen ska vara slät, aldrig sluttande.
Hanens mankhöjd ligger mellan 61-68 cm, 56-63 cm för tikar, hanen väger ca 50 kg och den lite mindre tiken ca 42.
Pälsen består av underull och täckhår.
Täckhåret ska vara tätt och grovt, medellångt och ligga stramt kring kroppen.
Öronen hängande och trekantiga, pälsen ska vara svart med avgränsade fält i ljusbrunt på kinder, nos, halsens undersida bröst, ben samt över ögonen och under svansroten.
Rottweiler är en stabil brukshund och den används idag inom polis, militär och som vakthund, vanligast är den dock som sällskapshund.
De är lydiga och har lätt att lära men på grund av hundens styrka och storlek bör lydnadsträningen börja tidigt och träningen bör göras av en erfaren förare med fast och följsam hand.
Rottweiler är en av de hundraser som inte anses lämpliga för oerfarna förare.
Med rätt socialisering är Rottweiler en lugn, godmodig och vänlig hundras, tålmodiga med barn, följsam och tillgiven.
Viktigt ät att i tidig ålder ha med hunden i olika sociala situationer, med andra djur och med många människor på en och samma gång.
Om en rottweiler hanteras med för hård hand och inte får den omtanke den behöver, kan hunden utveckla nervösa och aggressiva drag som i längden kan bli ett hot för både familjen och dess omgivning.
Gott om motion, mental stimulans, lydnadsträning och ett tryggt hem är viktigt för en hälsosam rottweiler.
De mår bra av mycket uppmärksamhet och är ofta lekfulla.
Antal 2018: 690 (+11,5% mot 2017)
Antal 2017: 619 (+9,7% mot 2016)
Antal 2016: 564 (-3,3% mot 2015)
Antal 2015: 583
Försäkring till Tax Strävhårig
Antal 2018: 710 (-13,7% mot 2017)
Antal 2017: 823 (+23% mot 2016)
Antal 2016: 669 (-4,2% mot 2015)
Antal 2015: 698 (+31,7% mot 2014)
Antal 2014: 530
Hitta bäst försäkring till Drever
Denna kortbenta och robusta jakthund avlades fram i södra Tyskland, Tyrolen och Schweiz i mitten av 1800-talet. Här korsades under 1800-talet taxar (dachs) med stövare (bracke) och man åstadkom den nya rasen dachsbracke.
1910 togs rasen officiellt till Sverige och 1913 registrerades den första individen.
Redan 1881 finns dock ” Swedish Beagle”, som den heter på engelska, avbildad i The ”Illustrated book of The Dog”.
Beaglen är dock en brittisk hundras som är mer kvadratiskt byggd än den lågställda drevern.
Tidigare räknades den danska strellufstövaren och drever som separata raser men sedan årtionden betraktas de som samma ras.
Fram till 1947 gick rasen även i Sverige under sitt ursprungliga namn Dachbracke (Westfalisk Dachsbracke).
Svenska Dachsbracke-klubben bildades 1944 men redan efter tre år bytta man till det nutida namnet Svenska Drever-klubben.
Namnet Drever har rasen fått från drevjakten vilket är hundens specialitet.
Drevjakt innebär att man med hundar och jägare ”driver” viltet genom vildmarken fram till den plats där jägarna väntar.
1954 godkändes Drevern som svensk hundras av Svenska Kennelklubben.
Vanligaste färgen är röd-vit men det finns även svart-röd-vita drevrar och svart-vita, de har även vita markeringar på tassarna, bröstkorgen, halsen och svansspetsen.
Hanhundar har 32-38 cm i mankhöjd och tikar 30-36 cm, de väger mellan 14-16 kg.
Pälsen är kort, tät och lättskött, hunden badas vid behov.
I Sverige är drevern den mest populära hunden bland de drivande jakthundarna med mer än 1000 registrerade individer och även i Norge och Finland hålls drevrar för jakt.
Vid rådjurs- och harjakt är drever en självklarhet i Sverige. Innan 1980, då den svenska rävstammen decimerades som följd av ett rävskabbsangrepp, användes drevrar även i stor utsträckning vid rävjakt.
Rasen håller idag väldigt hög kvalitet och har god energi långt upp i åren.
Även en 10-årig drever kan vara näst intill outtröttlig vid drevjakt och kan driva villebråd i timtal. De ska dock tränas att avbryta drevet om de märker att jägaren inte hänger med, annars riskerar jägaren en långt bortsprungen hund.
Drevern är en vänlig och social hund som sällan är reserverad mot främlingar och som passar bra hos barnfamiljer.
När rasen kom till Sverige var det inte lika självklart. Rasen hade ett rykte om sig att bitas mycket och jägare kunde säga saker som ”räkna fingrarna innan du skaffar en Drever”. Detta är inte längre ett problem.
Medvetet avlande av vänliga individer har resulterat i ett följsamt och positivt humör hos rasen.
Att ha en drever endast som sällskapshund är dock inte rekommenderat och näst intill all svenska drevrar används också vid jakt.
Framförallt är det fysisk aktivitet dessa hundar behöver, är du inte jägare kan det så klart gå bra att t ex jogga med hunden, men då får det också vara en rejäl runda varje dag.
De har stark arbetsvilja och är ofta mycket självständiga, som ägare är det därför viktigt att med fast och auktoritär hand fostra hunden.
Detta för att hunden inte ska bli för envis, egensinnig och svårhanterlig.
Drever lämpar sig inte som förstagångshund.
Drever anses en vara en relativt frisk ras. Andningsproblem förekommer i samband med jakt, så kallat jaktödem.
Antal 2018: 712 (+20,7% mot 2017)
Antal 2017: 590 (+1,4% mot 2016)
Antal 2016: 582 (-16,7% mot 2015)
Antal 2015: 699 (+5,3% mot 2014)
Antal 2014: 664
Försäkra din Jack Russell Terrier
Kyrkoherden John Russell avlade under tidiga 1800-talet fram denna ras från foxterrier och manchesterterrier.
Han ville skapa en uthållig och modig jaktterrier som kunde assistera hans foxterrierar vid rävjakt och samtidigt klara av att följa ryttare till häst.
När rasen importerades till Sverige 1965 var det just av en hästuppfödare.
När man jagar rödräv eller grävling, som bor i gryt, behöver man en kortbent hund med relativt liten bröstkorg, detta för att de ska få plats att krypa igenom grytet på samma vis som villebrådet.
Jack russel terrier delar sitt engelska ursprung med parson russel terrier men parson russel terrier har längre ben och en mer kvadratisk kroppsbyggnad.
John Russels första terrier köpte han av en mjölkhandlare i trakten där han bodde, en praktfull tik som hette Trump.
I Trump fann Russell sitt ideal för den fortsatta aveln.
Det är dock omöjligt att påvisa ett rakt nedstigande led från Russels avel, Russel tvingades nämligen sälja sina hundar vid flera tillfällen och någon ordentlig stambok fördes inte över dessa hundar.
Än idag är Jack Russell Terrier, till skillnad från Parson Russell Terrier, inte godkänd av vare sig brittiska eller amerikanska The Kennel Club.
Rasen importerades så sent som 1965 till australien och dess nationalitet anses australisk.
Detta eftersom det i Australien 1972 startades en rasklubb, The Jack Russel Terrier Club of Australia.
Kennlarna i Australien hade tidigare avlat fram border collien och fått den godkänd av FCI.
Samma noggranna strategi anpassades vid aveln av Jack Russell Terrier.
Rasens stamtavlor dokumenterades grundligt och kunde styrkas när rasen accepterades 1991. År 2000 godkändes rasen av FCI.
Mankhöjden varierar mellan 25-30 cm för både hanar och tikar och de ska väga 5-6 kg.
Pälsen ska vara minst 55% vit med inte mer än en teckning i annan färg var som helst på kroppen.
Färgen på teckningen får vara alla nyanser av brunt eller svart. Grått eller tigrerad är inte godkänt enligt rasstandarden.
Pälsens struktur varierar från helt slät till riktigt sträv, vanligast är mellantinget, så kallad ”bruten” päls.
Individer med bruten päls kan ha rikligare med päls på svansen och kring ansiktet.
Pälsen är dubbel och tät och svansen bärs högt längs ryggraden. 2-3 gånger om året bör pälsen ryckas på brutna och strävhåriga hundar.
Utöver att vara en bra jägare är Jack Russell terrier populär bland hästägare.
Rasens självständighet gör att de obesvärat följer hästar och att de fritt kan röra sig i stallet.
Som grytjägare har de också en naturlig instinkt att jaga och döda gnagare, vilket kommer väl till pass kring stallet.
Idag används också jack russell terriern i andra delar av jakt, till exempel för att spåra.
Trots sin modesta storlek är rasen ingen knähund.
De är utpräglade jägare som behöver gott om mental och fysisk stimulans för att må bra, men lika mycket som de älskar att gå på jakt älskar de att stanna hemma och leka med barnen.
De har god framåtanda, är orädda och vänliga med ett gott självförtroende.
De är utmärkta sällskapshundar men ska inte hållas enbart för detta syfte. Jack russell terrier är livlig, alert och aktiv med ett intensivt och intelligent uttryck.
Bra temperament och god karaktär har alltid varit viktiga egenskaper hos rasen.
Detta är en ras som har relativt många olika potentiella sjukdomar som dokumenterats hos Jack Russell Terrier.
Rasen anses vara mycket hälsosam och blir ofta kring 15 år gamla.
Det finns vissa blodslinjer som har ärftliga sjukdomar.
Det kan röra sig om starr, Willbrandssjukdom, knäledsurvridning, dövhet och perthes sjukdom.
Genom noggranna val av vilka individer som paras minimeras insjuknandet hos rasen.
Ögonlysning och patellaundersökning rekommenderas!
Antal 2018: 727 (-1,8% mot 2017)
Antal 2017: 740 (-11,7% mot 2016)
Antal 2016: 838 (+45% mot 2015)
Antal 2016: 578
Hitta bästa försäkringen till Border Collie
Antal 2018: 809 (-2,2% mot 2017)
Antal 2017: 827 (+1,3% mot 2016)
Antal 2016: 816 (+4,9% mot 2015)
Antal 2015: 778 (-0,1% mot 2014)
Antal 2014: 779
Bästa försäkringen till Fransk Bulldogg
Fransk Bulldogg har blivit en väldigt populär ras i Sverige under de senaste åren.
Bulldoggen är en ras som är väl lämpad för ett liv tillsammans med dig som bor i lägenhet i stadsmiljö då Bulldoggen inte behöver särskilt mycket motion så som t.ex. retrieverhundar gör.
På grund av sitt utseende som avlats fram under åren så har hunden vissa svårigheter med andning och fysiken.
Därav har frågan kring rasens hälsa och fysik lyfts både nationellt och internationellt och är ofta en fråga för diskurs inom Fransk Bulldogg communityt.
Den här lille fransmannen brukar bli mellan 8-10 år och ett vanligt smeknamn på rasen är ”Frallan”.
Namnet till trots tros den franska bulldoggen ha sina rötter i engelsk bulldogg och olika spanska tjurhundar som användes vid olika former av ”blood sports”, dvs när djur slåss mot djur för vadhållning.
När dessa blodiga lekar förbjöds 1835 fick bulldoggarna istället leva som sällskapshundar.
De togs till Frankrike av engelska textilarbetare som bosatte sig i Normandie och det var inte ovanligt att avvikande hundar skickades med hit, t ex ovanligt små hundar eller hundar med rättuppstående öron.
Från Normandie togs de till Paris där de blev populära bland de som drev Hallarna ”Les Halles” som var en knytpunkt för såväl pöbel som societet.
Under 1800-talets andra halva spreds rasen över Frankrike, den första rasklubben bildades 1880 och 1898 skrevs den första franska rasstandarden.
Troligt är att den under sin tid i Frankrike, innan stambok började föras, korsades med terrier och med mops.
”Frallan” är ”brakycefal”, dvs trubbnosig, till följd av att man avlat på defekta individer för att ge rasen ett kortare skallben.
Den har liten, kraftig och kompakt kropp och medfött kort svans. Huvudet är kvadratiskt, tungt och med rättuppstående öron, så kallade fladdermusöron.
Ögonen är stora och runda, käkpartiet och kraftigt och med ett lätt underbett.
Mankhöjden ligger mellan 27- 35 cm för hanar och 24-32 cm för tikar, vikt 9-14 kg respektive 8-13 kg.
De har bara ett lager päls vilket gör dem känsliga för kyl och på vintern kan de behöva kläs på för att klara av att vara utomhus.
De finns i tre olika färger. Mörkt tigrerad (brindle) med vita tecken, gul (fawn) med eller utan svart mask samt ”skäck” dvs. vit med inslag av antingen brindle eller fawn. Även helt vita hundar är godkänt enligt standarden.
Svart pigment ska finnas på ögonlockskanterna samt på nostryffeln.
Fransk Bulldogg har inget jättebehov av motion utan anpassar sig enkelt efter sin ägares tempo.
Den kraftfulla kroppen klarar dock av och mår bra av motion, om ägaren är sportig av sig.
Annars går det lika bra att slöa i hemmet, så länge de får en promenad om dagen.
Deras måttliga behov av motion, samt att de sällan skäller, gör ”frallan” extra lämplig för lägenhetsboende.
Om en fransk Bulldogg väl skäller är det alltid för att den vill ha något, oftast uppmärksamhet.
De spexar gärna och är otroligt lekfulla, därav kallas de ofta för ”hundarnas clown”.
Detta är en ras som har relativt många olika potentiella sjukdomar som dokumenterats hos rasen.
De är glada till humöret, lekfulla och vill ha gott om mental stimulans och social interaktion.
De kommer mycket väl överens med barn. Rasrelaterade problem är luftvägs- och hudproblem samt ryggproblem.
Den trubbiga nosen kan ge hunden andningssvårigheter som försvårar hundens möjlighet att temperaturreglera.
Var därför försiktig med motionen på varma sommardagar då hunden lätt blir överhettad.
Den korta nosen ökar också risken för ögonskador.
Att sköta om en fransk Bulldogg är inga konstigheter.
Bada hunden när det behövs och se till att torka ur rynkorna i ansiktet där det kan fastan smuts och matrester.
Antal 2018: 831 (-8,1% mot 2017)
Antal 2017: 904 (+29,1% mot 2016)
Antal 2016: 700 (-7% mot 2015)
Antal 2015: 753 (+10,9% mot 2014)
Antal 2014: 679
Jämför försäkringar till Bichon Havanais
Havanesens rötter finner vi i Blanquito de la Habana, ”The little white dog of Havana. Den är således även Kubas nationalhund.
Den delar sin förhistoria med Bichon Frisé och Bichon Bolognese, som alla fått sitt namn från franskans ”barbichon” –liten pudel, då de tros vara en dvärgmutation av pudel. Eventuellt kan rasen ha uppstått genom att man parat pudel med malteser.
Till Kuba kom Bichonen från Teneriffa som vid tidpunkten var den största utskeppningshamnen för handel mellan Italien, Spanien och Kuba.
På Kuba var den länge aristokratins mesta lekkamrat och under de kubanska sockerbaronerna tjänade de som herdar för plantagens nötkreatur och höns. Instinkten att valla finns bevarad än idag.
Efter revolutionen togs hunden till USA av den kubanska överklassen och under 70-talet påbörjades arbetet med att återskapa rasen.
Världens alla nutida Havaneser härstammar från samma elva ”Blanquito de la Habana”.
Pälsen är lång och silkesmjuk, ofta svagt vågig och ibland krullig, och täcker hunden till överdrift.
Ofta är färgen sobel, beige eller svart, men de finns i alla vanliga färger, rent vita är en ovanlighet.
Den lilla kroppen är kraftig och lite längre än vad den är hög, vilket gör hunden något rektangulär. Svansen bärs upp över ryggen och öronen är hängande.
Havanesen är känd för sin nyfikenhet och sitt livliga sinnelag, dess studsiga rörelsemönster är karaktäristiskt och går väl ihop med den långa pälsen.
En mycket kärleksfull sällskapshund som älskar att krypa upp i värmen hos familjen.
De anpassar sig väldigt enkelt till nya miljöer och är bekväma i de flesta situationer, även socialt.
De har stort behov av umgänge och mår inte bra i miljöer där de blir lämnade ensamma eller åsidosatta.
De behöver måttligt med motion är dresseras lätt, vilket är varför många Havaneser uppskattar en klassisk hundträningsform där de får utlopp för sin hoppförmåga och goda balans.
Havaneserna älskar med andra ord Agility (många i alla fall).
Inom jakt gör de inte mycket väsen av sig men det finns havaneser som spårar och vid tillfällen har de godkänts vid jaktprov för rådjur.
Bichon Havanais anses vara gynnsam för allergiker. Kanske är det därför den svenska stammen ökat så snabbt sedan dess entré 1988. Men det går inte att säga att rasen är allergifri, möjligen är risken för en reaktion hos allergiker lägre än vad fallet är med andra hundraser.
I pälsen kan tovor bildas som är svåra att reda ut. struntar man i dem kan de bli så snåriga att irritation uppstår på huden, något som kan vara mycket obehagligt för hunden.
Örongången ska hållas fri från hår, annars kan örat inflammeras. Hur man mer detaljerat sköter om pälsen kan man be sin uppfödare att visa.
Bad åtminstone en gång var tredje väcka. Börja gärna med detta redan som valp, så blir det för din hund en bekant och angenäm upplevelse.
Tänk på att borsta hunden fri från tovor före bad, annars gör badet bara snårigheterna i pälsen än värre.
Antal 2018: 859 (+18% mot 2017)
Antal 2017: 728 (-8,3% mot 2016)
Antal 2016: 794 (+28,5% mot 2015)
Antal 2015: 618 (-2,1% mot 2014)
Antal 2014: 631
Hitta bästa försäkring till Dansk-Svensk Gårdhund
Som namnet antyder har rasen rötterna i södra Sverige och Danmark, idag finns de dock över hela Skandinavien.
Tillsammans med Gotlandsstövaren är gårdshunden vår vanligaste lantras.
Lantrashundar får sina egenskaper och sin fysik av den omgivning där de växer fram.
Främst har gårdshunden tjänstgjort som vakthund, eftersökshund, jakt- eller sällskapshund.
Gårdshundens kynologiska ursprung är inte helt klart men med största sannolikhet härstammar den från pinscherraserna och de brittiska vita jaktterrier, från vilka Jack Russell Terrier och Foxterrier också stammar.
Innan rasen 1987 fick sitt officiella nutida namn kallades den vanligtvis skånsk terrier, skåneterrier eller råttehund. Råttehund helt enkelt för att den ofta tränades att leta råttor på landsbygdens gårdar, och detta är en vanlig syssla för gårdshunden än idag.
Året före rasens erkännande gjorden en mönstring av rasen i både Danmark och Sverige och det var från de hundar som då slöt upp som rasens genpool fastställdes.
De hundar som valdes bort vid mönstringen var de individer med tydlig inblandning av terrier.
Hur gammal rasen egentligen är vet ingen, vissa tror att den funnits sedan medeltiden, andra att den existerat i några hundra år.
Vad vi vet är att den finns dokumenterad på vykort från 1800-talet.
Gårdshunden har en nästan kvadratisk kroppsform och trekantigt huvud.
Dess päls är hård, kort och slät utan underull och färgen är vit med en eller flera ljusbruna, mörkbruna, gula, röda eller svarta fläckar.
Tidigare var kupering av svansen allmänt för rasen, idag föds rasen med naturligt lång svans eller så föds gårdshunden med stubbsvans.
Storleken mellan hanar och tikar är ganska stor, förhållandet är i princip 9:10. 34-37 cm i mankhöjd för hanar respektive 32-35 cm för tikar, 9-10 kg i vikt för hanar och 6-7 kg för tikar.
Gårdshunden kan vara reserverad mot främlingar och skäller direkt på vid intrång, mot andra husdjur och barn som hunden känner är den alltid vänlig.
Rasen lämpar sig inte jättebra för jakt, historiskt har den använts vid korttidsdrev efter hare eller rådjur.
För att må bra behöver den åtminstone en längre promenad om dagen, minst 1,5 km samt flera kortare raster.
De vill gärna vara iblandade i familjens aktiviteter, om det så handlar om att bara slöa i hemmet så är de väl tillfreds.
Gårdshundar älskar att kela med sina ägare.
Generellt är detta en mycket frisk och sund ras med få hälsoproblem.
Två sjukdomar är relativt vanliga, höftledsdysplasi och ”leg perthes” (nedbrytning av benvävnad i lårbenet).
Pälsen är lätt att hålla efter, mycket eftersom hunden inte har någon underull.
Under fällningsperioden kan man borsta hunden dagligen, detta håller pälsen jämn och fin. Bada hunden vid behov.
Antal 2018: 933 (+8,2% mot 2017)
Antal 2017: 862 (+5,8% mot 2016)
Antal 2016: 815 (-2,5% mot 2015)
Antal 2015: 836 (+0,6% mot 2014)
Antal 2014: 831
Försäkra din Staffordshire Bullterrier
Staffordshire Bullterrier, kort och gott ”Staff” eller ”Staffe”, är en lantrasvariant av Bullterriern med rötterna kring gruv- och industridistriktet Black Country i Staffordshire, England.
Vad som utmärker lantras-delen i rasen är att bullterriern parats med lanthundar kring Staffordshire och att de därför fått genetiskt karaktäristiska drag från området.
Lantraser har också ofta större genetisk spridning än framavlade raser och visar därför ofta mer personliga drag, både utseendemässiga som karaktärmässiga.
Rasen etablerades officiellt år 1935 och de första exemplaren kom till Sverige i början av 1960-talet.
Hanhunden är mellan 35-41 i mankhöjd och väger 11-15 kg, tikar 32-38 cm och 11-15 kg.
Staffe är enligt rasstandarden en välbalanserad, medelstor och släthårig ras som äger stor styrka i förhållande till sin relativa storlek.
Den ska vara muskulös, aktiv och spänstig. Dess korthåriga, släta päls ger den ett strömlinjeformat utseende.
När man först avlade bulldoggs med terrier var det för att skapa en muskulös hund med explosivt humör.
Detta skedde eftersom det vid tidpunkten var mycket populärt med så kallade bull-fights, det vill säga hundar som kampade i ring.
På grund av detta dras Staffe än idag med förutfattade meningar om att vara aggressiv och opassande i närheten av barn.
Men sedan hundkamper och andra djur-mot- djur- lekar förbjudits har aveln snarare syftat att skapa en foglig och social hund med nedtonad aggressivitet.
Distriktet Black Country var vid rasens etablering ett barnarikt område och Staffe var en naturlig del av det sociala klimatet och har faktiskt riktigt gott uppförande bland barn.
Än idag kallas den därför i England för ”The Nanny Dog”.
Staffen tyr sig snabbt till nya människor och visar sin uppskattning genom intensiva glädjeyttringar.
Den hoppar, nosar och pussar på sina favoriter.
Att vara ute i vind och ruskigt väder kanske är det värsta en Staffe vet, den stannar då hellre inne och vilar på en mjuk bädd i det trygga hemmet.
Vid fint väder fungerar alla sorters utomhusaktiviteter som katalysator för din Staffes motionslust.
Staffen är en clown ut i klospetsarna och kan vara redigt envis när det kommer till att få sin vilja igenom.
Det är därför viktigt att både ha tålamod och ett gott sinne för humor om man ska vara staffeägare.
Rasens främsta svaghet är dess immunförsvar vilket kan leda till problem med demodex.
Demodex är ett kvalster som lever i huden hårsäckar.
De flesta hundar bär på demodex men det är när immunförsvaret inte är starkt nog som kvalstren kan fortplanta sig.
Hunden får då problem med klåda, irritation och håravfall.
Andra vanligt återkommande sjukdomar är ärftlig grå starr och L2Hga, en neurometabolisk störning som kan leda till epileptiska anfall, muskelstelhet och skakningar.
Staffordshire Bullterrier är en lättskött hund med kort päls som lätt hålls i god trim.
Klorna bör klippas regelbundet.
Antal 2018: 956 (+11,4% mot 2017)
Antal 2017: 858 (-24,7% mot 2016)
Antal 2016: 1 139 (-1,1% mot 2015)
Antal 2015: 1 152 (-21% mot 2014)
Antal 2014: 1 459
Hitta bästa försäkringen till Långhårig Chihuahua
I slutet av 1800-talet var Chihuahuan högsta mode i Mexiko City.
En liknande trendfluga har upplevts världen över sedan början av 2000-talet, Chihuahuan är idag världens fjärde populäraste hund och den minsta hundras som erkänns av världens kennelklubbar.
Chihuahuorna tros ha tillhört stamfolket Toltekerna redan på 900-talet.
Toltekerna älskade sina små hundar och smyckade sina städer med dess bild på stadens väggar och i form av statyer på stadens gator.
Hundarna tros ha haft en spirituell betydelse för toltekerna, de kallade dem “techichi” och hundarna begravdes som regel med sin herre för att ledsaga denne till himmelriket.
Hundurnor vilka tros ha haft samma spirituella funktion har även återfunnits vid utgrävningar i mexikanska Colima, vilka tros datera tillbaka hela vägen till 300-talet.
Efter det att Hernán Cortés erövrade Aztekernas rike 1521 tros hundarna ha överlevt toltekerna hos kringboende indianfolk.
Conquistadorer rapporterade under 1600-talet om en mängd miniatyrhundar i en region i Mexiko som senare skulle komma att heta Chihuahua, idag Mexikos största kommun varifrån vår hund fått sitt namn.
Troligtvis är chihuahuans ursprung dvärgmutationer av mexikanska pariahundar.
I sina tidiga år hade Chihuahuan mer tillplattad nos men detta ändrades dock när amerikanerna avlade hundarna och korsade in dvärgpinscher för att få fram det utseende vi har idag.
I aveln parade man även konsekvent de minsta hundarna för att få en ännu mindre ras som standard.
Till Sverige kom chihuahuan 1951 men först 1958 fick den sitt genombrott.
Rasstandarden skrevs 1904 i USA och erkändes av American Kennel Club.
Både hanar och tikar blir 15-25 cm över manken och väger mellan 1,8-2,7 kg, vanligast är vita, svarta, gulbruna chihuahuor och all världens färger men ”merle” är inte tillåten.
Den långhåriga chihuahuan har lång, silkeslen päls och lång, lejonliknande man och behårad, plymliknande svans, pälsen är rak eller lätt vågig och glänsande och smiter om kroppen.
”Äppelhuvud” kort nos och framträdande pannparti – vilket är det modetypiska utseende för vår tids chihuahuor – runt ansikte, nära mellan ögonen, relativt små öron och korta ben, vilket är den standard som definieras för chihuahuan i Svenska Kennelklubbens rasstandard medan övriga utseenden, ofta med längre nos, större öron, bredare mellan ögonen längre och slankare ben, kallas ”rådjurshuvud”.
Intresserad av att köpa en Långhårig Chihuahua? Du hittar alla som saluförs hos Svenska Kennelklubbens hundköpsajt här.
Chihuahuor har ett otroligt självförtroende och springer gärna framför sin ägare och leder “flocken”.
Alltid med stor självsäkerhet och huvudet högt!
Med så små fysiska attribut krävs en stark attityd för att omvärlden ska ta en hund på allvar!
Chihuahuor är lätta att provocera till att attackera och detta gör dem till direkt dåliga i hushåll med små barn.
Men med äldre barn i huset, gärna i tonåren, som kan ha tålamod med hunden, kan hunden också lära sig att ta ty sig till mindre barn.
Efter sina ägare är chihuahuan allra mest förtjust i att umgås med andra chihuahuor.
Detta är en ras som har relativt många olika potentiella sjukdomar som dokumenterats hos Korthårig Chihuahua.
Även om rasen anses hälsosam så behöver dessa små liv behöver ganska mycket omsorg och vård, särskilt tandvård och vid förlossning.
Vattenskalle är vanligt återkommande hos rasen.
Detta kan ge hunden ett överdimensionerat huvud om dess fontanell ännu inte hunnit växa ihop.
Sjukdomen kan även leda till trötthet, huvudvärk och apati samt att hunden inte växer lika snabbt som sina syskon.
Att fontanellen tar lång tid på sig för att växa ihop är helt normalt hos äppelhuvud-chihuahuor, det kan ta flera år.
Under de första sex månaderna ska man vara extra försiktig.
Detta behöver dock inte betyda att hunden lider av vattenskalle.
Som ägare av en Chihuahua är det viktigt att vara uppmärksam innan man lägger sig i sängen eller i soffan så att inte hunden krupit under täcka eller kuddar.
Antal 2018: 963 (+1,9% mot 2017)
Antal 2017: 945 (-6,2% mot 2016)
Antal 2016: 1 007 (+1% mot 2015)
Antal 2015: 975 (-3,8% mot 2014)
Antal 2014: 1 013
Jämför hundförsäkring till Shetland Sheepdog
Sheltien, som Shetland Sheepdog kallas till vardags, är ursprungligen en vall och gårds-hund från Shetlandsöarna i Skottland.
Den antas ha släktskap med Isländsk Fårhund och Norsk Buhund som kom till Shetland redan på 1100-talet.
Hundarna exporterades under sena 1800-talet av fiskare och till Skottland i kommersiellt syfte och omkring 1900 upptäcktes Sheltien av brittiska uppfödare.
I början av 1900-talet korsades sheltien med Collie för att få fram ett utseende mer tilltalande för utställare.
Detta gav upphov till namnet Shetland Collie, ett namn som etablerade collieuppfödare vid tidpunkten skulle komma att ifrågasätta.
Härur har smeknamnet ”Sheltie” kommit, men det var under det ursprungliga namnet, Shetland Sheepdog, som rasens standard sattes 1914.
Sheltien kom till Sverige omkring 1930 och mottogs med öppen famn.
Många kennlar som riktat in sig på Collie tog sig an att bygga det svenska hundsläktet.
Uppmärksamma ögon, fjäderlätt rörelsemönster och utmärkt hoppförmåga och smidighet gör sheltien till en mycket grann följeslagare.
Mankhöjd är omkring 37 cm för hanhundar och 35,5 hos tikar, +/- 2,5. Som regel ligger shelties snarare vid den högre storleksgränsen än den mindre.
Avvikelser utanför storleksgränserna är definitivt inte önskvärt. Vikt varierar mellan 5-12 kilo.
Sheltien är en mycket vacker hund med halvlång päls i en mängd färgkombinationer.
Sobel och vit i olika nyanser och skuggningar, vita tecken på ben, bröst, nacke, svanstipp och bläs.
Svart med inbrytande rödbrunt och vitt. Silverblå med stänk av svart, även kallat Blue Merle.
Även svart-vita och svarta med tan-tecken förekommer.
Sheltien är dubbelpälsad. Långa och hård päls skyddar den underliggande, varma och mjuka underullen.
Bland showhundar kan ”blue merle”-hundar ha blå ögon.
Shetland Sheepdog påminner om en Skottsk Fårhund i miniatyr och det är troligtvis precis vad den är, särskilt sedan öar har visat sig kunna vara grogrund för miniatyrraser.
En liten, dubbelpälsad arbetshund, vig och stabil.
Under sin tid på Shetland var den med största sannolikhet kortare och mer robust än vad vi ser idag.
En sund, aktiv, alert, upptäcktslysten och intelligent kamrat.
Shelties älskar att vara sin förare till lags och har lätt att lära, anpassar sig gärna till husses och mattes aktivitetsnivå och är på det viset en väldigt följsam följeslagare.
Dess grannhet och smidighet gör den utmärkt för agility.
Instinkten att valla är djupt rotad, Shelties älskar således skog och mark och tar sig obehindrat fram nästan var som helst.
Att din sheltie skulle behöva dras med sjukdom är ganska osannolikt, Shetland Sheepdog är en generellt frisk hund.
Höftledsdysplasi, sköldkörtelsjukdom, dermatomyosit och von Willbrands sjukdom återkommer hos rasen.
Sheltiens mjuka underull och hårdare täckhår skyddar mot smuts och fukt.
En gång i veckan bör den borstas noggrant ända in till huden.
Var extra noggrann kring öronen där silkespälsen annars gärna bildar tovor.
På hasorna och kring tassarna bör pälsen klippas regelbundet.
När din hund fäller behöver pälsen skötas än oftare.
Efter bad torkar du pälsen ordentligt, ända in till huden, gärna med en fön.
Antal 2018: 982 (+8,4% mot 2017)
Antal 2017: 906 (-5,2% mot 2016)
Antal 2016: 956 (-1,4% mot 2015)
Antal 2015: 970 (+1,4% mot 2014)
Antal 2014: 957
Försäkringar till Cocker Spaniel
Under engelska morkullejakter (engelskans Woodcock) användes förr i tiden spaniels som fick namnet Cocking Spaniels, senare kallad Cocker Spaniel.
I Spanien så långt tillbaka som på 1300-talet användes spaniel för jakt och spaniel betyder faktiskt just ”spansk hund”.
Så långt bak i tiden varierade valparna i kullarna mycket mer i storlek än idag.
Man separerade därför de små hundarna, som blev sällskapshundar, och de större hundarna som blev del av olika jaktlag.
Som sällskapshund slog cocker spanieln igenom i början av 1900-talet.
Hanhundar blir 39-41 cm över manken och tikar 38-39 cm, vikten varierar mellan 13-15 kg.
Vad som utmärker Cocker Spaniel är dess långa öron, markerade pannben och i allmänhet söta anlete.
Cocker Spaniel finns i många olika förgkombinationer, röda, bruna, svarta, fläckade eller täckande och kan så klart också vara heltäckande i en färg.
Dess päls är av silkestyp och ofta lång. Cockers blir ofta omkring 15 år eller äldre.
Spaniel finns sedan länge i Europa i tre varianter. Utställningstyp, dual purpose och jakttyp.
Uställningstypen är som regel större och har längre behåring.
Eftersom dominanta hundar premieras vid aveln saknar denna typ av spaniel viljan att vara sin ägare till lags, jaktbarheten och dresserbarheten är också kraftigt inskränkt.
Denna variant förekommer i alla möjliga sorters färgkombinationer.
Jakttypen ska vara av ”mjuk” karaktär, även kallat ”vek”. Detta gör att hunden är lättare att dressera.
En jaktspaniel ska vara orädd hund med envist humör och en önskan att lära från sin mästare, ha vilja att tillfredsställa sin ägare.
Eftersom hundarnas egenskaper avgör vilka hundar som går i avel så existerar ingen standard för hur en jaktcocker ser ut.
De är stora som små, muskulösa såväl som slanka.
Som regel har de mindre behåring och ögonlocken slutar tätt kring ögonen vilket inte alltid är fallet hos andra spanielvarianter
Dual-Purpose passar, som namnet skvallrar om, både till jakt och utställning.
Den har mer jaktlust än utställningstypen men är mindre i storlek och långsammare i sök än jakttypen. De finns i samma färger som utällningscocker.
En cocker spaniel är en livlig och energisk hund.
Outtröttlig, aktiv och samarbetsvillig men med stort behov av att få kela, ja allt som allt en väldigt tillgiven hund.
Den vill vara sin ägare och nära och kära till lags och är därför också relativt lättlärd. Raka direktiv är viktigt ända sedan tiden som valp, annars tenderar cockers att bli oregerliga.
En medelstor jakthund som denna trivs bäst i flock och det är därför extra viktigt att man som förare ständigt samarbetar med sin hund.
Alla hundar som härstammar från jakt behöver aktivera sina jaktinstinkter med jämna mellanrum.
Dels för att få mental utmaning men framför allt för att få springa fritt i skog och mark.
De mest återkommande sjukdomarna hos Cocker Spaniel är höftledsdysplasi och olika öronåkommor.
Öronen hålls dock enkelt friska genom att man klipper behåringen kring öronen och i hörselgången.
Det är också viktigt att klippa pälsen på tassarna och mellan tårna så att det inte bildas tovor.
Hela hunden bör borstas en gång i veckan och ge också din hund regelbundna bad med efterföljande föning.
Antal 2018: 1 576 (-12,1% mot 2017)
Antal 2017: 1 793 (+4,7% mot 2016)
Antal 2016: 1 713 (-7,5% mot 2015)
Antal 2015: 1 851 (-13,3% mot 2014)
Antal 2014: 2 135
Bästa hundförsäkringen till Jämthund
Jämthunden kom till Sverige tillsammans med olika jägarfolk som koloniserade Norrland för tusentals år sedan, den tillhör det nordliga barrskogsbältets storvuxna jaktspetsar.
Ursprungligen kommer den från Härjedalen och Jämtland, varifrån den fått sitt namn.
Länge räknades Jämthunden som Norsk Älghund (gråhund), detta eftersom standarden för gråhund sattes långt föra jämthundens rasstandard.
Detta ledde till att jämthundar vid utställning ofta bedömdes som alltför storvuxna och klumpiga i jämförelse med sina norska mindre släktingar.
I Norge bildades Norska Dyrehundsklubben redan 1899 och det var deras standard som länge användes även för jämthunden.
Under 30-talet tog debatten om de två olika raserna fart och en stark lobby bestående av främst älgjägare kämpade för att övertyga Svenska Kennelklubben att erkänna Jämthunden som en egen ras. Detta skedde dock först 1946.
Att motståendet mot jämthunden var så stort berodde i mångt och mycket på att många inte såg något behov av ännu en älghund.
Jämthund är Sverige och Finlands mest populära hundras för älgjakt men den har också historiskt använts vid jakt på björn, lo, skogsfågel, grävling och vildsvin.
Den är en så kallad ”ställande” hund vilket betyder att den vid löshundsjakt söker vilda djur i skogen och sedan skäller på villebrådet tills det att jägaren hinner fram.
Dess dova, monotona skall har en näst intill paralyserande effekt på älgar och jämthund har rykte om sig att ha liknande effekt även på björnar.
Jämthunden kan också användas som ledhund vilket innebär att hunden hålls kopplad och leder jägaren till villebrådet.
Oavsett om du tänker jaga med hunden eller inte så bör den jakttränas, detta är en förutsättning för att hunden ska kunna bli utställningschampion.
Enligt standarden ska rasen vara en stor och stark, rektangulär spetshund.
Pälsen är grå med toner av vitt och svart.
Överst i pälsen har den täta täckhår och underullen består av korta, mjuka och ljusare hår.
På huvudet och framsidan av benen är håret och glatt och kort.
Pälsen är längre på bröst, hals, svans och på frambenens och lårens baksida.
Dess medellånga och jämntjocka svans är relativt högt ansatt och bärs i en ringlad form men ska aldrig vara hårt knuten.
Karaktäristiskt för jämthunden är ljusare grå eller gräddfärgade partier på nos, kinder och strupe
Samma färg kan även finnas på buk, ben och svansens undersida.
Önskvärd mankhöjd för hanar är 61 cm och för tikar 56 cm, höjden kan skifta med 4 cm uppåt eller nedåt. Hanar väger 30-32 kg och tikar 25-27 kg.
Jämthunden är stark och har ett ledigt och smidigt rörelsemönster.
När hunden travar ska dess tassar sättas i kroppens mittlinje, detta sätt att röra sig kommer ur dess stora erfarenhet att ta sig fram i djup snö.
Rasen är stabil och energisk med stort mod och stor jaktlust, de kan jaga flera dagar i sträck utan problem.
Behöver den inte jaga så drar den gärna pulka, en jämthund älskar motion!
I hemmet är de lugna och följsamma.
Hunden badas och tvättas regelbundet, klipp dess klor samtidigt.
På sommaren kan pälsar med så mycket päls bli väldigt varma.
Detta rår du enkelt på genom att trimma ur underullen, men akta dig så att du inte klipper ner pälsen, den skyddar hunden mot smuts och fukt.
Rasen anses vara frisk men det förekommer höftledsdysplasi och epilepsi. Som regel blir jämthundar 13-15 år gamla.
Antal 2017: 1 882 (+5,7% mot 2017)
Antal 2017: 1 996 (+5,1% mot 2016)
Antal 2016: 1 899 (-3,2% mot 2015)
Antal 2015: 1 963 (+3,5% mot 2014)
Antal 2014: 1 897
Hitta försäkring till Golden Retriever
Golden Retriever, eller kort och gott ”Golden”, är en av våra vanligaste och mest kända hundraser.
Under 60- och 70-talen marknadsfördes Golden som en lydig, intelligent och empatisk familjehund och den blev snabbt populär.
Idag är Golden Retriever Sveriges tredje mest populära hundras.
Som namnet antyder är Golden Retriever en jakthund (Retrieve = engelskans verb ”Hämta tillbaka”), avlad i gränstrakterna mellan England och Skottland från Wavy Coated Retriever och Tweed Water Spaniel i slutet av 1800-talet.
Nära inpå den ursprungliga kullen gjordes även avel med blodhundar och settrar, allt för att få fram en kraftfull och energisk retriever som fortfarande var läraktig med en vänlig personlighet.
Golden är ståtlig med sin slanka kropp och mankhöjd på upp till 56 cm för tikar och 61 cm för hanar.
Pälsen är halvlång med vattenavvisande underull och med lång päls på halsen, baksidan av låren och svansen.
Pälsen varierar ofta i gult, guld och crème.
Golden Retriever utstrålar sundhet och har en allmänt positiv inställning till det mesta.
De har generellt ett gott självförtroende, har stort behov av social stimulans och äger den sorts lyhörda intelligens som många hundägare söker hos en hund vilket är varför Golden Retriever betraktas som en bra förstagångshund.
Din Retriever är avlad ur jakt och har i sin instinkt att jaga vad som jagas kan.
Håll uppsikt och kommunicera tydligt med din hund.
Med sin Golden kan man göra lite vad som helst.
Din hund är en positiv följeslagare som tycker om att aktivera sig, en hund som avlats fram för att leta småvilt och fågel, lär sig lika lätt lydnad eller för den delen att spåra svamp.
Bor du i staden är det extra viktigt att leta rymliga marker där din hund kan aktivera sig.
Att motionera sin hund är inte enbart att promenera, en jakthund behöver få springa och hoppa lite också för att må bra.
En Golden är i vardagen trygg med sin ledare och med världen omkring sig.
Med rötterna i jakt och vildmark ska det mycket till för att en Golden Retriever ska bli skrämd.
Ingen hund föds som en bra barnhund och de är därför upp till Husse och Matte att skapa ett sunt och respektfullt förhållande mellan barnen i familjen och er hund.
Detta är en ras som har relativt många olika potentiella sjukdomar som dokumenterats hos rasen.
Golden drabbas ofta av höftledsdysplasi eller armbågsdysplasi. Detta visar sig vanligtvis vid röntgen kring hundens ettårsdag.
En hund som inte haft några problem med höft eller armbåge under uppväxten, men som belastas med antingen HD- eller ED-diagnos vid ettårsdagen är att betrakta som frisk.
Andra vanligt återkommande sjukdomar hos Golden Retriever är bland annat gråstarr, epelepsi och progressiv retinal atrofil (PRA).
Idag finns det cirka 23 000 djur registrerade i Sverige och en valp kostar ca 9 000 kr.
Till detta tillkommer direkt vaccinering ca 500 kr och valpkurs ca 1 600 kr.
Antal 2018: 1 885 (-20,7% mot 2017)
Antal 2017: 2 378 (+40,4% mot 2016)
Antal 2016: 1 694 (+3,5% mot 2015)
Antal 2015: 1 639 (-2,9% mot 2014)
Antal 2014: 1 688
Jämför hundförsäkring till Tysk Schäferhund
“Schäfer” som den kallas i dagligt tal, är tyska för “herde” och rasen härstammar från medeltidens tyska herdar.
Genom seklerna har man avlat de främsta individerna med varandra och fått fram en ras med enastående dressyrbarhet och detta har gjort schäfern till världens näst populäraste hundras.
Varje år föds 50 000-60 000 schäfrar i hemlandet Tyskland.
I slutet av 1800-talet började arbetet med att renavla de hundar som vid tillfället kallades Altdeutsche Hütehunde.
Hundar från Thüringen gav stångöronen, hundar från Würtemberg gav svanssättningen och hundar från Schwaben gav vallegenskaperna i den hund vi idag känner som Schäfer.
1901 erkändes schäfern som polishundar i Tyskland och kort senare kom schäfern att få en stor spelroll i den tyska armén under Första Världskriget.
När soldaterna återvände hem från fronten och berättade om schäferns hjältemod växte dess popularitet i de tyska hemmen explosionsartat.
Schäfern rankades som tredje mest intelligent efter Border Collie och Pudel i Stanley Corens bok The Intelligence of Dogs (1994).
1899 grundades den första rasklubben och samma år deltog schäfern för första gången på en utställning i Karlsruhe.
1905 stamfördes den första svenska schäfern och 1913 började de användas av Göteborgspolisen.
1924 bildades den första svenska schäferklubben.
< alt=”Försäkring Till Schäfer” width=”557″ height=”373″ data-lazy-loaded=”true” />
En hane är som regel 60-65 cm över manken och väger 30-40 kg, tikar blir 55-60 cm över manken och väger 22-32 kg.
Utställningsscenen har på senare år favoriserat större hundar med tjockare päls och sluttande rygg.
Detta har gjort att rasen världen över delats i två varianter, utställningshundar och brukshundar.
Brukshundar tenderar att ha mindre kropp med större rörlighet, mer rakryggad hållning och kortare päls.
Arbetshundar tillåts också i rasens alla färgkombinationer medan utställningsschäfern alltid är rödbrun med svart sadel.
Som standard är det den rödbrun-svarta färgkombinationen som är vanligast, men även sobel och svart förekommer.
I rasstandarden anges att en Schäfer ska vara självsäker och med goda nerver, frimodig och fullständigt godlynt, förutom när den bli provocerad.
Därtill ska den vara följsam och uppmärksam. De ska vara modiga, ha kamplust och hårdhet.
Schäfrarna är dock starkt individuella, särskilt om man ser till utställningshund kontra arbetshund.
Bruksvarianten av rasen passar generellt bättre som vakt-, tjänste-, eller vallhund, men att utställningsvarianten inte kan klara svårare uppdrag är ändå enbart en missuppfattning.
Det finns trots allt många utställningshundar i svenska tjänsteuppdrag, till och med i den svenska poliskåren.
Schäfrar är lagom aktiva hundar med stort självförtroende.
Deras vilja att lära sig och att ha ett syfte har gjort dem till världens mest populära tjänstehund.
Men när arbetsdagen väl är avklarad slöar gärna en schäfer bort sin frihet i hemmets trygga vagga.
De har en tendens att bli överbeskyddande för sin familj och flock, särskilt om hunden inte socialiseras korrekt.
Det ligger inte för en schäfer att direkt bli kompis med en främling.
Vältränade hundar inom rasen ska vara väldigt säkra, även bland barn som hunden har en relation till.
Generellt har Schäfern dock en historia av att bita folk och det är därför extra viktigt att vara respektfull mot andra hundägare och uppmärksam på sin hund.
Schäfern har rykte om sig att vara sjuklig av sig, men detta är relativt överdrivet.
De dras med problem med lederna, ryggen och med olika allergier.
Försäkringsbolagen placerar dock schäfern i mellanprisgruppen, de är alltså genomsnittssjuka.
Mentalt kan de vara lite folkskygga, men överlag har schäfern väldigt god mental hälsa.
Antal 2018: 2 667 (+0,4% mot 2017)
Antal 2017: 2 654 (+5,3% mot 2016)
Antal 2016: 2 520 (+1,2% mot 2015)
Antal 2015: 2 489 (+11,5% mot 2014)
Antal 2014: 2 232
Statistiken över Sveriges populäraste hundraserna 2018 kommer från Svenska Kennelklubben, SKK och är en årlig sammanställning över de vanligaste hundraserna som anskaffas av blivande eller existerande hundägare under förra året. Labrador Retriever var den relativt ohotat mest populära hundrasen följt av Tysk Schäferhund.
Denna starka och spänstiga apporthund har sina rötter i den numer utdöda kanadensiska St. John’s Dog. Namnet har den fått från provinsen
Newfoundland & Labrador varifrån besökande engelsmän tog med sig hundar tillbaka till England under sena 1700-talet och 1800-talets början.
I denna vackra och dramatiska region använde fiskarna retrievers för deras enastående simförmåga, de kunde till exempel låta dem simma i land med förtöjningsrep.
När man i Kanada instiftade förbud mot hundhållning på Newfoundlands öar och dessutom höjde beskattningen för hundar på fastlandet så decimerades St. John’s Dog och slutligen dog den ut. Kvar blev de utvandrade engelska hundarna.
I England vann den nyfunna rasen snabbt mark man korsade den med bland annat setter och blodhund samt andra retrieverraser vilket i förlängningen lett fram till den hund som idag är världens mest populära och så även i Sverige.
1903 namngavs rasen officiellt och erkändes av engelska The Kennel Club. Det dröjde dock till 1916 innan en rasklubb bildades och en rasstandard skrevs.
Sedan 50-talet har Labradoren blivit mer och mer populär som sällskapshund. Dess enorma arbetsinstinkt och vilja att vara till lags har gett den en mängd arbetsuppgifter i det moderna samhället.
Idag arbetar labradorer världen över som bland annat ledhundar, service-hundar, narkotikahundar, bombhundar, mögelhundar och räddningshundar.
Labradoren är en kraftigt byggd hund med bred skalle, bred och djup bröstkorg och ett kraftigt ländparti med starka ben.
Kroppen är slank och pälsen kort och tät utan vågor eller fransar. Ytterst är pälsen hård och tjock med smutsavvisande egenskaper, under finns varm och vattenavvisande underull.
Vid ansättningen är svansen mycket tjock men den smalnar av gradvis mot spetsen. Som regel bär labradoren svansen parallellt med marken bakåt men den kan också bäras ”glatt” det vill säga uppåt från ansättningen, svansen ska dock aldrig bäras ringlad över ryggen.
Pälsen är lättskött och hunden badas vid behov, med eller utan schampo. När hunden fäller kan man enkelt hjälpa den på traven genom att använda borste med gummipiggar.
Hanhundar blir 56-57 cm och tikar 55-56 cm över manken, vikt 29-36 kg respektive 25-32 kg för tikar. Labradorer är enfärgat svarta, gula eller leverbruna. Den gula labradoren får enligt rasstandarden variera från ljust gräddfärgat till rävrött. Vitt på bröstet kan förekomma.
Generellt är labradoren mest känd för att vara snäll, glad och spontan i kontakt med andra djur och människor. Intelligent, anpassningsbar och
följsam med stor inlärningsförmåga. Känt är också att de är både lugnare och mindre aggressiva än många andra hundraser.
Precis som sin släkting Golden Retriever är Labradoren med rätt uppfostran en utmärkt familjehund.
Viktigt är så klart att man som ägare sätter sig in i vilken sorts hund man köper. Labradorer delas upp i sällskapshundar och jakthundar.
Jakthundarna kan ha ett vildare temperament men de är samtidigt kända för att besitta en ”av och på”-mentalitet vilket tjänar till att hålla hunden tyst under jaktens ljudkänsliga partier och att ge den utrymme att attackera när jakten kräver det.
Höftledsdysplasi och armbågsdysplasi förekommer hos rasen. Andra vanliga åkommor är hältor, ögonsjukdomen PRA samt fetma.
Överlag är labradoren en frisk ras. De älskar motion och viktigt är att ge din hund mentala utmaningar. Låt hunden spåra vilt, apportera dummies, personsöka eller leta kantareller i skogen.
De älskar så klart också att bada, så passa på att låta din hund simma så fort tillfälle ges!
Antal 2018: 569 (-10,8% mot 2017)
Antal 2017: 638 (-5,8% mot 2016)
Antal 2016: 677 (-8,1% mot 2015)
Antal 2015: 737 (+14,1% mot 2014)
Antal 2014: 646
Populära sällskapshunden Mops är en dvärghund av molossertyp med rötter i den kinesiska happahunden.
Happahunden kom till Europa handelsvägen på 1500-talet och blev vid Vilhelm av Oraniens hov i Nederländerna hovhund.
Det har berättats att Vilhelm brukade ha en mops med sig i fält för att värma hans säng värmekudde ska ha varit happahundens främsta funktion även i kinesiska palats långt innan den kom till Europa.
Rasen tros vara mer än 2000 år gammal.
När Vilhelm av Oraniens son, Vilhelm III blev kung av England 1689, blev mopsen hovhund även där.
På 1880-talet importerads nya mopsar till England och första rasklubben bildades 1883.
I England skedde den huvudsakliga aveln av rasen vilket åstadkom det utseende rasen har idag.
Dokumentation från 1700-talet berättar om en lång och slank mops, till skillnad från dagens korta och kompakta mops.
På 1600-talet kom den första mopsen till Sverige och här blev den snabbt populär.
Carl von Linné omnämner rasen i sin ”Beskrivning av Hunden” från 1753 och den framträder även i Bellmans visa ”Storm och Böljor Tystna Ren”.
Namnet har rasen fått från nederländskans ”mopshond” som relaterar till tyskans verb ”moppen” som betyder ungefär ”att se sur ut”.
På engelska kort och gott ”mope”. Det engelska namnet är dock ”pug” vilket är en referens till karaktären Puck i Shakespears ”En Midsommarnattsdröm”.
När mopsen blev omodern vid det engelska hovet blev den i England istället borgarnas mesta sällskapshund.
Här levde många mopsar ett alltför bekvämt och välgött liv, många individer blev överviktiga och slöa och rasen kom med tiden att symbolisera allt som ansågs vara småborgerligt, surmulet och trångsynt.
Mopsen ska vara solid i formen, kvadratisk och kompakt med mycket hårda och utvecklade muskler.
Färgen är silver, svart, grågul, eller aprikos, ofta med en kolsvart rand längs ryggraden, svarta öron och svart mask.
Huvudet är stort och massivt, ansiktet rynkigt med ett karaktäristiskt underbett.
Svansen bärs ringlad, ofta dubbelt, över ryggraden.
Idealvikt för rasen är 6,3-8,1 kg men hanar kan idag väga mellan 10-11 kg. Mankhöjden ligger omkring 30 cm.
Mopsen beskrivs ofta med det latinska begreppet ”multum in parvo” vilket betyder ungefär ”mycket i lite” och syftar till mopsens stora personlighet och dess lilla kropp.
De älskar uppmärksamhet och har god humor, är mycket nyfikna och leker och trivs mycket bra med barn.
Mopsen är känd för att ta på sig sin ägares mentalitet och humör och de är mycket måna om att vara ägaren till lags.
De älskar andra hundar, ju större desto bättre. Kort och gott en okomplicerad hundras.
Kritik har länge riktats mot aveln av rasen då inavel och utseendefixering gett rasen allvarliga hälsoproblem.
Strävan efter det karakteristiskt korta huvudet har lett till andningsproblem och ögonproblem hos rasen.
Den svenska rasklubben, Mopsorden, tar sig an uppgiften att motverka denna utveckling och har som ambition att befria mopsen från dess andningsproblem.
Andningssvårigheterna resulterar ofta i dålig kondition, övervikt och att hundarna blir känsliga för höga värmeslag eftersom de inte kan reglera sin kroppstemperatur genom att flämta.
Mopsen kräver minimal pälsvård. Borsta hunden vid behov, ofta krävs det mer regelbundet när den fäller under vår och höst.
Bada hunden en gång i veckan.
Det kan också vara bra att en gång i veckan se över hundens hängande öron så att de är rena och även torka ur nosväcket.
På grund av de rundade käkarna och den omkringliggande huden, kan mat ligga kvar innanför läpparna vilket inte är bra för hundens tänder, så tandborstning är så klart också viktigt.
Antal 2018: 525 (-8,9% mot 2017)
Antal 2017: 576
Antal 2016: –
Antal 2015: 690 (-3,5% mot 2014)
Antal 2014: 715
Traditionellt har ”gråhunden”, som den kallats i Sverige, varit gårdshund och vakthund.
Den har utpräglat jaktintresse och specialiseras på älgjakt, historiskt har de jagat allt från, ren, kanin, skogshöns och björn.
Just vid björnjakt händer det ofta att gråhunden får bistå än idag.
Gråhunden anses vara en av världens äldsta raser.
Skelett från 4000-5000 f.kr har hittats som är påtagligt lik Norsk Älghund.
Så långt tillbaka kunde jägarna även låta gråhunden ta sig an lodjur och varg!
Den första gråhunden som ställdes ut hette Gamle Bamse, detta skedde 1877 i dåvarande Kristiania, Oslo idag.
När den första rasklubben bildades, 1899, och rasstandarden skulle skrivas, var det till Gamle Bamses avkomma man vände sina blickar.
Gamle Bamse anses vara dagens gråhunds stamfader.
När standarden sattes var det dock under namnet Grå Dyrehund, 1950 ändrades det till Norsk Elghund Grå.
I den första standarden såväl som i den svensk/norska standard som sattes 1935 ingick också de hundar som vi idag kallar Jämthund.
Uppdraget att särskilja de olika spetshundraserna åt gjordes av SKKs spetshundssektion.
När den till kroppsbyggnaden större jämthunden erkändes som självständig ras, 1946, beslutade man således at hanhundar med mankhöjd över 57 cm och tikar över 52 cm var att betrakta som jämthundar.
Det stod här också klart att enbart Jämthundar får ha gul ton på nos och underben medan norsk älghund grå ska ha svart mask.
Det var dock inte förrän 1981 som det svenska namnet ändrades från gråhund till norsk älghund grå.
I Norge har Norsk Älghund till största del avlats för utställning och därav fått en väldigt bred byst, bakbenen har med raka vinklar och hundarna har kraftig päls.
Efter 1960 blev löshundsjakt åter populärt i landet och aveln riktades åter in på jaktegenskaper snarare än hundens exteriör.
I Sverige har gråhunden konsekvent används för jakt och är således större, slankare och mer lik jämthunden.
Vet du vad spetskaraktär är? Norsk Älghund är av typisk spetskaraktär.
Kvadratisk, kort kroppsbyggnad, 50-52 cm mankhöjd för hanar, 47-49 cm för tikar, 22-27 kg hanar respektive 17-25 hos tikarna.
Kroppen är spänstig och har god resning, öronen är upprättstående, svansen bärs hårt ringlad över ryggens mittlinje, pälsen riklig, dubbel och grå, svarta individer förekommer också.
Norsk Älghund grå har en djupt rotad jägaridentitet. De är skarpa och reserverade, modiga och energiska.
Man bör därför vara försiktig med smådjur i hemmet då hunden kan tro att de är villebråd. Jägarinstinkterna gör också att de skäller mer än de flesta andra hundar.
Det mest utmärkande är deras kraftiga ståndskall som de använder för att signalera uppsökt villebråd.
De kommunicerar även genom en mängd olika läten, suckar, gläfs, skall och tjut med olika betydelser. De är mycket perceptiva och sociala.
Norsk Älghund anses hälsosam, det förekommer dock höftledsdysplasi och glaukom.
Pälsen är riklig men lättskött, hunden badas vid behov.
Pälsen fäller regelbundet, en kam hjälper till på traven.
Antal 2018: 554 (-0,7% mot 2017)
Antal 2017: 558 (-25% mot 2016)
Antal 2016: 744 (-3% mot 2015)
Antal 2015: 767 (-11,6% mot 2014)
Antal 2014: 868
<alt=”Plats 12. CHIHUAHUA, KORTHARIG” width=”640″ height=”426″ data-lazy-loaded=”true” />
Chihuahuor finns i all världens färger men ”merle” är inte tillåten.
Den korthåriga chihuahuan har något längre päls kring halsen och på svansen och precis som hos den dess långhåriga släkting ligger pälsen tätt kring kroppen.
Både hanar och tikar blir 15-25 cm över manken och väger mellan 1,8-2,7 kg. Vanligast är vita, svarta, gulbruna chihuahuor.
Som regel ska chihuahuor ha så kallat “äppelhuvud”, kort nos och framträdande pannparti.
Detta är det modetypiska utseende för vår tids chihuahuor.
Runt ansikte, nära mellan ögonen, relativt små öron och korta ben.
Övriga utseenden, ofta med längre nos, större öron, bredare mellan ögonen längre och slankare ben, kallas ”rådjurshuvud”.
Äppelhuvud är den standard som definieras för chihuahuan i Svenska Kennelklubbens rasstandard.